Triss i ostron och trerätters middag

Hade gäster i helgen och då började vi kvällen med champagne och ostron. Perfekt att servera runt köksön då jag kunde förbereda förrätten samtidigt och ändå vara med och prata med gästerna.

Ett av ostronen serverades med fintärnad gurka, Ponzu och några droppar tabasco. Ponzu hittar du färdig, Kikkoman har en jättegod. Annars gör du egen med ljus soja och citronsaft.

Det andra ostronet pocherades i dashi. Jag brukar inte göra egen utan kör på asiatisk butik, i pulverform. Blandar den ganska stark så man får mycket smak på ostronet. Det får sjuda kanske 1-2 minuter. Jag lät lite av buljongen följa med. Toppades med laxrom.

Det tredje friterades. Gjorde vanlig panering med vetemjöl, ägg och sedan panko. Friterade i olja som var ca 180 grader tills de fått färg. Dess lindades in i picklad kålrabbi med lite kimchimajonnäs. Picklad kålrabbi gör du genom att skiva kålrabbin tunt på mandolin och sen läggs de i 1-2-3-lag, minst 30 minuter men gärna längre.

Detta är en mycket prisvärd Champagne tycker jag men alla har ju olika preferenser på all typer av vin. Det som passar för en person kanske inte faller en annan person på läppen alls. Den heter Beaumont des Crayères och har nr 7891, 261:-.

Nyanserad, mycket frisk smak med inslag av röda äpplen, rostat bröd, marsipan, päron och citrus. Serveras vid 8-10°C som aperitif, eller till rätter av skaldjur, fisk eller ljust kött.

Till förrätt blev det råbiff med bakad lök som fylldes med kaprismajonnäs (grovhacka kapris och blanda med majonnäs och svartpeppar). Löken bakades hel med skalet på, 125 grader i ca 1.5 timme. Kyldes innan den skars på längsen och lamellerna pillades i sär. Blir som små skålar. Det är finare med rund lök och gul lök tycker jag blir allra finast. Nu hade jag ingen hemma så det blev bananschallottenlök. Note to self: Den hade behövt lite kortare tid i ugnen då de var ganska små.

Jag brukar nästan uteslutande göra råbiffen på innanlår. Då det inte var så stora mängder satte jag maken på att fintärna. Det blir lite mer tuggmotstånd men det funkar lika bra att grovmala. Jag tycker finmalen tappar lite struktur. När den var färdighackad blandade jag med en god och gräsig olivolja, flingsalt och svartpeppar. La upp i mitten på en tallrik/skål, löken runt omkring och så toppades allt med en bakad äggula. Det gör du genom att låta äggen bli rumstempererade. Lägg bakplåtspapper på en plåt, olja in papperet. Dela äggen försiktigt och separera vitan från gulan. Stjälp försiktigt upp gulan på plåten. När alla gulorna är uppstjälpta med lite avstånd från varandra, ugnsbaka i 75° i ca 1 1/2 tim. Låt svalna och sätt in dem i kylen för att stelna, ca 15 min. Lossa försiktigt med en tunn stekspade när de har kallnat. Jag tycker nog confiterade är finare om jag får säga själv. De bakade fick en spräcklig yta och flera av dem sprack (gjorde som tur är flera). 

Till detta drack vi ett lite lättare rött vin – en röd Sancerre. De flesta har nog koll på det vita vinet från Sancerre men det finns även röda. Detta är gjort på 100% Pinot Noir och när jag serverar rött vin till råbiff brukar jag gå på ett lättare vin med inte så mycket tanniner. 

Till varmrätt blev det röding. Jag ÄLSKAR röding! Och just nu är den superfin. Steker den med skinnsidan nedåt i medelvarm stekpanna med både olja och smör. Jag brukar rimma den lätt en stund innan genom att strö lite salt på den skinnfria sidan. Låter den ligga mellan 15-30 minuter. När skinnet på rödingen fått färg vänder jag på den med en stekspade. Ibland vill jag ha skinnet kvar, för det blir riktigt krispigt och gott men ibland drar jag av skinnet. Det är lätt att göra när man stekt på skinnsidan och fått ordentligt med färg på skinnet. Pilla lite i ena hörnet och sen drar du av i ett stycke. När du stekt så att skinnet fått en jämn fin färg och sedan vänder på den brukar den vara klar efterom den är ganska tunn. Man vill gärna ha den underkant men det är ju så klart en smaksak. Jag serverade med bakad purjolök och Sandefjordsås

Till detta drack vi en Chardonnay från Bourgogne. Återkommer då och då till fet fisk eller om man äter fisk med någon fetare sås till. Denna var från Jean Marc Brocard (har många bra vita viner) och har nr 76083, 147:-.

Fruktig, mycket frisk smak med inslag av fat, gröna äpplen, smör, örter, vita vinbär och citron. Serveras vid 8-10°C till smakrika, gärna grillade rätter av fisk eller skaldjur.

Till dessert gjorde jag det enkelt för mig – ostbricka med fikonmarmelad och grön tomatmarmelad! Jag hade chokladdoppade jordgubbar, fikon, röda druvor och nätmelon till. Till detta en Rioja som passade perfekt till osten! Baron de Ley, nr 2525, 121:-. Finns inte någon ostsymbol på den men den var jättegod till och riktigt prisvärd.

Nyanserad, kryddig, utvecklad, balanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, tobak, choklad, lagerblad, plommon, dill och vanilj. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.

Ostarna var Tryffelbrie, Gruyère, Mature Cheddar och Grottlagrad ost som jag inte minns alls vad det var just nu…får återkomma om det! 

Vi avslutade med kaffe och praliner men de hamnade aldrig på bild. Önskar dig en trevlig helg!

Nyårsafton 2021

GOTT NYTT ÅR och god fortsättning på det nya året!

Detta nyår gick även det i pandemins tecken…dvs vi firade smått med två av våra yngsta söner och en av deras kompisar. De vi brukar fira med hade antingen testat positivt för covid-19 eller varit tillsammans med någon som testat positivt på julafton så eftersom vi inte vill driva smittan vidare chansade vi inte. Ett par dagar innan nyårsafton såg jag dock på FB att ett par grannar hade samma otur så vi bestämde oss för att ses en stund i vår utebar på förkvällen för att skåla med lite bubbel! Och hur mysigt ÄR det inte att sitta ute när det är lite kyla?? Jag hade aldrig trott att jag skulle säga det men jag bara ÄLSKART!

Jag hade gjort laxtartar på friterat rispapper och friterade hasselbackspotatisar med smetana och löjrom och grannen hade med sig små söta rårakor med creme fraiche, löjrom (eller om det var något annat slags rom) och rödlök och crostini med paté och cumberlandsås. Lite rosa champagne från Alexandre Bonnet till det, nr 7414, 319:-.

Tog alldeles för dåligt med bilder under tiden jag lagade maten…glömmer tyvärr bort. Den här potatisen måste du bara prova att göra dock! Den är sååååå god! Jag köpte delikatesspotatis som var ca 4-5 cm långa, la dem i en träslev och skar skivor, som med hjälp av skeden inte skars ända ned…ja ni vet – hasselbackspotatis. Så lätt att ett enda skär går hela vägen ned så lägg potatisen, oavsett storlek, i en träslev och skär så riskerar du inte att skära igenom. Dessa kokas sedan i vatten: 1 l vatten, 2 dl äppelcidervinäger och 0.75 dl salt. Koka upp vattnet och lägg i potatisarna försiktigt, sänk sedan värmen så att vattnet sjuder. Låt dem sjuda en timme innan du häller av vattnet och låter dem svalna och torka till lite. Fritera sedan i 155 grader i ca 20 minuter, tills de är gyllene och krispiga. Låt dem svalna innan du klickar på smetana, löjrom, rödlök och dill (annars smälter smetanan). Jag fyllde små spritspåsar med löjrom och smetana så går gick det snabbt och enkelt att klicka ut på potatisarna precis före servering. Jag älskar dem!

Dessa kunde ha gått liten stund längre men jag fick tidsbrist. De var ändå krispiga på utsidan och krämiga i mitten. Receptet är Stefan Ekengrens och har serverats på hans restaurang Hantverket i flera års tid och jag förstår att de är så poppis…

Det åkte även fram en flaska ekologisk Cava, nr 77104, 79:- som reserv och ja den klämde vi oxå – det var ju ändå nyårsafton. Den har vi för det mesta hemma i ”vinkällaren”, man vet aldrig när man får oväntat besök i utebaren…

Friterat rispapper vet du hur man gör vid det här laget va? Hetta upp oljan till minst 180 grader och lägg i ett rispapper (finns i det flesta mataffärer nu för tiden) och vips är det nästan genomskinliga pappret frasigt och bubbligt. Detsamma händer med risnudlar (okokta) om du hellre serverar som topping. Laxtartaren gjorde jag på salmalax, salladslök, ingefära, chili, vitlök, ljus soja, några droppar fisksås och sesamolja. Jag hade även gjort en sesammajonnäs men den glömde jag spritsa på.

Det blev en supermysig stund tillsammans med härligt snack och många skratt. Våra barn har gått på samma förskola så vi sågs ju ganska ofta förr. Kul att ta upp kontakten igen…

Ostron är det bara maken och jag som gillar (och när jag handlade dagen innan visste jag inte om killarna skulle vara hemma för middag eller inte så då ville jag ju inte handla för många 😉 ). Det blev både franska och bohusländska ostron. De franska med ponzu och salladslök och de bohusländska med sriracha och lite pressad citron. Till det drack vi ytterligare lite champagne – Vielle France 2012, nr 2054, 459:-. Den passade prefekt både till ostronen och till förrätten som blev en klassisk hummersoppa. Så enkel att förbereda och bara värma upp till servering.

Jag hade köpt hem två humrar, visste som sagt inte om vi skulle bli fler runt bordet. Hade tänkt gratinera dem men eftersom vi till sist blev fem stycken hade ju en blivit utan och det hade ju varit tråkigt, hehe…Så en hummersoppa fick det bli. Skalade humrarna och pillade ur inälvor och magsäcken eller vad det nu är som sitter längst upp mot ögonen till. Skalen hamnade sedan på en plåt och rostades i 225 grader ca 20 minuter. En lök, två vitlöksklyftor, ett par skivor chili, en morot och en halv fänkål rostades sedan i en gryta i lite olja. En rejäl klick tomatpuré gick också med innan skalen hamnade i samma gryta. Jag hällde på 3-4 dl torrt vitt vin och lät koka upp innan jag till sist hällde på vatten så att det täckte skalen ordentligt. Detta fick sedan koka på svag värme i ca 20-30 minuter, fick sedan stå och dra i en timme innan det silades ned i annan kastrull och reducerades ned till ca hälften. Smaka av helt enkelt så att du får en mustig smak på fonden. Hit hade jag förberett innan men du kan lika gärna göra färdigt soppan helt och bara värma vid servering. I fonden gick sedan en dl konjak och ca 3 dl grädde. Allt fick koka ihop lite ytterligare innan jag smakade av med salt och peppar. Precis före servering blandade jag i ca 0.5 dl finhackad dill. Hummerköttet fördelades lika soppskålar och så hällde jag över soppan. Vi åt med smördegspinnar till men de kom aldrig med på bild tyvärr. De gör jag genom att skära remsor av smördeg, tvista runt dem och lägger på plåt. Penslar med uppvispad äggula, strör riven parmesan och torkad timjan på och så in i 225 grader i ca 5-10 minuter.

Det blev samma champagne till soppan som till ostronen. En riktig höjdare!

Till varmrätt åt vi oxfilé, pommes Anna och konjaksås. Ett litet glas Amarone till köttet, sen hade vi fått i oss tillräckligt tyckte vi! Dock under lång tid som tur var… Ingen bild men det var denna: Villa Belvedere 2017, nr 72178, 199:-.

Jag slår ett slag för sous vide. Jag har haft min så många år och använder den främst till kött men även att confitera äggulor, vit sparris, rabarber osv. Vacuumförpacka eller använd ziplockpåse. Eftersom alla i familjen gillar medium rare på köttet körde jag det på en temperatur av 57 grader. Köttet låg ca 3 h sous vide och stektes sedan snabbt i stekpannan med smör, krossade vitlöksklyftor och timjan.

Detta var ca 1,2 kg. Köttet lades i plastficka för vaccumpaketering tillsammans med rejäla skivor smör, några timjankvistar och vitlöksskivor. Efter att jag stekt det i smör rullades de in i aluminiumfolie ca tio minuter. Under den tiden han jag göra sås av stekskyn från köttet. Jag hällde helt enkelt i rejält med grädde, konjak och lite vatten och vispade slätt. Smakade av med kalvfond och svartpeppar.

Just ja….Pommes Anna skrev jag ju. Inte EN enda bild på när jag gjorde den tyvärr men det är jätteenkelt! Skiva potatis tunt, gärna med mandolin så får du jämntjocka skivor (jag hade 12-14 normal-stora potatisar och räcker till åtta bitar enligt bilderna). På min Kyocera körde jag på tvåan (eller jag?? Nä det satte jag maken på…) Smält smör, 200-250 g och lägg sedan ett tunt lager potatis i en smord brödform. Lite, lite salt och peppar och pensla med smält smör. Fortsätt sedan på detta sätt tills all potatis är slut. I ett par av varven repade jag i lite färsk timjan. Har du smör kvar är det bara att hälla det överst på toppen. Det rinner ner bland potatisarna. Ställ sedan in i ugnen, 225 grader i 10 minuter. Sänk sedan till 170 grader och baka i ca 45 minuter. Känn med sticka så att potatisen är färdig. Ta ut och låt svalna. Jag ställer en brödform ovanpå potatisen och en mortel ovanpå den så att potatisen packas ordentligt. Ställ gärna kallt i 3-4 timmar eller ännu hellre över natten. Stek upp alla sidor före servering så att de blir frasiga och genomvarma.

En toppenrätt att förbereda med andra ord! Allt ska bara värmas och stekas upp innan servering. Det innebär: se till att ha skurit upp dina potatisbakelser och lägg dem på ett fat som du täcker med folie. Ta fram ca 30 minuter innan du ska steka. Stek potatisen i en egen stekpanna. I en annan steker du köttet, som får vila medan du gör sås i den stekpannan. Vill du som jag servera sparris till steker du dem direkt efter potatisen, eller samtidigt beroende på hur många ni är. Potatisen kan du givetvis varmhålla i ugnen under tiden du steker sparrisen.

Jag hade tänkt confitera tomaterna men det glömdes bort tyvärr. Det gör jag annars genom att lägga tomaterna tätt i en form och hälla över olja. In i ugnen på 100 grader i ca 45 minuter (här kan du alltså varmhålla potatisen samtidigt om man är många). Oljan häller du sedan upp i en burk/flaska och använder till dressing eller att steka i.

Ja just ja! Vi hade ju dessert också! Jag såg tidigare under hösten hur någon gjorde pannacotta av gröna kulor och det är ju mitt absoluta favoritjulgodis! Så det testade jag. Receptet jag använde var från Cake by Mary.

Smakar päronglass! Tyvärr värmde jag gelélagret lite för länge så det blev lite för tjockt att hälla över. Skär kulorna riktigt smått så går det fortare att smälta.

Receptet räckte till ganska många portioner, ca tio i den här storleken. Man kan ju göra större men jag tycker att det blir i mastigaste laget men det är väl för att jag inte är någon direkt dessertmänniska, haha…yngste sonen hade lätt kunnat trycka två!

Som sagt…skär små bitar. Jag delade dem bara och det tog alldeles för lång tid att smälta vilket gjorde att det kokade ihop och blev för segt. Gör om och gör rätt som det heter men det stod inte det i receptet utan det är ett tips du får av mig…

Spritsa på lite grädde vid servering och lägg på en halv grön kula som dekoration.

Hoppas att du hade en finfin nyårsafton och att du var frisk! Vi har klarat oss hittills med många av våra vänner har åkt dit nu så det är väl bara en tidsfråga innan även vi får in coronan i huset. Endast en i hushållet har haft det för ett och ett halv år sedan. Då klarade vi oss andra men denna nya variant lär vi nog inte klara oss ifrån. Men har vaccinerat oss och gör vad vi kan för att hålla oss undan vården – usch vad tuffa år de haft! De är värda en rejäl bonus!

Gott nytt år!

Gröna kulor pannacotta

Portioner: 4 pers
Författare: Cake by Mary

Ingredienser

Gröna kulor pannacotta

  • 200 g Gröna kulor (jag tog 10 st)
  • 5 dl vispgrädde

Gröna kulor gelé (kan uteslutas)

  • 120 g Gröna kulor (jag tog 6 st)
  • 1/2 dl vatten

Garnering (kan uteslutas)

  • vispad grädde
  • Gröna kulor

Instruktioner

  • Skär marmeladgodiset i bitar.
    Koka upp grädden och häll i godisbitarna. Sänk till medelvärme och rör om tills godiset har smält helt.
    Häll upp i portionsglas och ställ i kylen minst 3 timmar.
    Smält godiset till gelén i vattnet och häll försiktigt över pannacottan.
    Ställ i kylen för att stelna.
    Garnera med vispad grädde och Gröna kulor.

 

 

Lyxig plockmat

Igår slog vi till och gjorde ordentligt lyxig och härlig plockmat. Hoppade in en snabbis på ICA Maxi Eurostop för att snabbkomplettera med pommes frites till killarna och fick med mig både ostron och musslor av handlar´n. Tack och bock för dem – de var såååå goda! Med blåmusslor blir det för det mesta Moules Marinières för det är ju så fantastiskt gott men igår blev jag så sugen på vitlöksgratinerade musslor då det var så länge sedan jag gjorde det. Jag börjar alltid med att koka musslorna på samma sätt som en moules, dvs med vitlök, schalottenlök och vitt vin. Ingen grädde dock. När musslorna öppnats sig låter jag dem svalna så att de går att ta i, bryter loss översta skalet och kastar, pillar loss musslan (inget måste) och klickar på vitlökssmör och så in en stund i ugnen i 200 grader. Kör inte för länge för då blir de torra. Det är gott med riven parmesan på också men det glömde jag igår…hade lite för många moment igång men som tur var kunde jag delegera arbete till flera.

Ostronen åt vi nästan som de var. Toppade bara med en skvätt ponzu som jag gjorde av soja, citronsaft, vitlök, ingefära, chili och yuzu. Hade tänkt fritera hälften av ostronen men det får bli en annan gång. Från att ha tyckt att de smakar vedervärdig snorkråka och kallsup äter jag det mer än gärna numera. Beställer för det mesta på restaurang för jag är för rädd för att öppna och inte riktigt hittat snitsen men igår gick det riktigt bra. Dock har jag inte riktigt fått till det så att jag klarar att få alla ostron hela så om någon har ett tips – hojta gärna till i en kommentar här nedanför. Medan jag öppnade ostronen var det på sin plats med lite bubbel. Denna har jag redan tipsat om förut. Det är en återkommande favorit. En Crémant från Clotilde Davenne, nr 7725 149:-, 750 ml. Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, kex, fransk nougat och grapefrukt. Den drar nästan lite åt Orange/rosé i färgen även om Systemet anger ljus, gul färg.

Älskar att titta ned i den här burken med fjolårets sista ugnstorkade chilin. Precis lagom starka och jag får nog pilla loss ett par frön och peta ned i jord snart för den här burken börjar sina…Perfekt att fiska upp en och smula ned i eller på maten.

Ett fat med chips toppat med löjrom, rödlök, smetana och dill är väl snarast ett måste nu för tiden? Nä kanske inte hos alla men jag är beroende! Så gott! Själv hade jag velat ha mer dill men nu var det ju inte jag som fixade denna 😉

Laxtartar är också en mycket populär tapas i det här huset. Antingen som tapas eller som förrätt. I denna hade jag lax back loin från Fiskeriet, mango, fisksås, soja, vitlök och salladslök. Några sesamfrön och små klickar av sojamajonnäs skulle det ha varit på så det får du tänka.

Kycklinglår och revben hade jag i frysen och var bara att ta upp och tina för att värma samtidigt med pommesen.

Räkspett fick jag till också. Tinade några vannameiräkor som fick marinera i soja, fisksås, vitlök, sesamolja och chili innan de stektes supersnabbt på varje sida.

De små miniburgarna gick tydligen inte av för hackor heller. Sönerna älskade dem – jag kör ju glutenfritt så jag fick snällt tror dem på orden. Små briochebröd från Garant. Riktigt goda tycker jag. Burgaren gjorde jag av en oxfilémedaljong toppat med en cheddarskiva och lite tryffelmajonnäs. Jag stekte köttbitarna superhastigt i smör så att de blev medium rare. Glömde dock bröden i alla hast, så mycket godare att steka bröden så man får den där frasiga ytan mot burgaren.

En bit av oxfilén gjorde jag bifftataki av. Stekte en hel bit hastigt runt om i het stekpanna med olja och smör. Oljan behövs för att inte smöret ska bli bränt. Sen stoppade jag ner köttet i en plastpåse och la in i frysen en timme. Då blir det lättare att skära tunna skivor av den. Måste ha räknat fel på tiden för min var fortfarande alldeles för mjuk och var svår att skära tunt. Uppepå hällde jag samma ponzu som på ostronen. Tanken var att strö över chilirostade sesamfrön men det ser jag ju nu att jag inte gjorde. Usch! Skulle aldrig klara av att jobba som kock! Hur hinner/kommer de ihåg allt? Tyckte jag hade förberett så många saker…

En enkel tomatsallad med burrata är alltid fräscht. Häll på rikligt med en god olivolja och strö över lite flingsalt, svartpeppar och balsamico.

Ost- och charkbricka är alltid gott. Här är det bara att plocka på vad man är sugen på. I min kyl finns det alltid hemma…

Bubblet fick hänga med även till maten. Jag kan ha ätit liiiite för mycket. Oj vad jag älskar sån här mat! Nu saknar jag bara gäster runt bordet. Inga fel att få umgås så mycket med familjen – jag är supertacksam då killarna ju är stora. Så glada att de väljer att följa rekommendationerna också men nu börjar jag tycka synd om dem att bara umgås med päronen!!