Salsicciafärs finns numera att köpa som färs i paket eller tub/korv. Ska jag göra pasta med salsicciafärs brukar jag sällan köpa korvar numera, bara krångligt att ta bort skinnet, men det händer så klart att jag gör det också. Tycker dock att det är grymt smidigt att de börjat sälja bara färsen.
Här har jag gjort enklast möjliga och bara stekt färsen ordentligt. Grovhackat ordentligt med vitlök (6-7 klyftor till 500 g salsicciafärs) och låtit den steka med en stund tillsammans med chili. Denna färs var med smak av fänkål men det finns både naturell och med smak av chili. Fänkålen är det en speciell smak på som jag gillar. Jag vrider sen över rejält med svartpeppar från kvarn och sen grädde och låter allt koka ihop. I med kokt pasta och rör ut med lite pastavatten. Riv över parmesan eller pecorino och voilá – klart! Superenkelt en fredagkväll när man är trött och bara vill slänga sig i soffan och chilla!
Ha en fin helg! Själv sitter jag på tåget och är på väg upp för en helg i Stockholm. Ikväll blir det Miss Voon och imorgon kommer jag hänga på Vinet 2023, vinmässa på Fotografiska. På kvällen ska vi gå och se Tootsie med Robert Gustafsson. Jag är såååå taggad! Ha en fin helg!
Att göra egen pasta är inte så svårt men tar en liten stund så klart. Du som hängt med här ett tag vet att jag tar alla genvägar som går när det kommer till knådning pga av en skitaxel och att jag har ME och därmed ska minska så många energikrävande moment som möjligt i min vardag. Lättare sagt än gjort när man har en hjärna som bara spottar ur sig förslag på goda saker att laga – skulle behöva en liten hustomte som gjorde allt praktiskt åt mig 😉 När det kommer till pasta vispar jag så klart inte ihop med gaffel för att sedan knåda mig blå, nej i med mjölet och äggen i min Kitchen Aid som sen får dra ihop den ordentligt och så kanske jag får jobba ihop det sista innan den hamnar i kylen en timme. Blir bra varje gång. Den här gången körde jag på spaghettivalsen och det går inte att jämföra med köpt pasta! Sååå gott! En pastamaskin är väl värd sin investering och finns från 5-600 och uppåt. Koka ett par minuter i rejält saltat vatten.
Den här gången åt vi spaghettin till frasigt stekt lax. Jag steker med skinnsidan nedåt i olja med en klick smör i, het panna från början. När skinnet börjat få den frasighet och färg jag vill ha sänker jag till låg temperatur och lägger på ett lock och låter laxen gå till 42 grader innan jag stänger av stekpannan och låter den vila en stund. Under tiden steker jag lök och vitlök i en annan stekpanna, häller i en liten påse spenat och rör om tills spenaten tappat i volym. Häller på torrt, vitt vin och låter koka upp en stund innan jag häller på grädde och lite pastavatten som får fortsätta att småkoka nån minut innan jag häller i en burk strimlade, soltorkade tomater och rejält med riven parmesan. Vänd i den kokta pastan och anpassa med mer pastavatten om du tycker att det blir för krämigt. Servera laxen ovanpå med skinnet uppåt så att det behåller sin krispig het. Jag brukar äta det men det är en smak sak. Är det inte frasigt blir det bara segt tycker jag så då lyfter jag bort det.
En caprese till eller före är pricken över i:et!
Du kan så klart servera utan lax och äta den vegetarisk eller servera med grillad kyckling eller kött eller varför inte charkuterier.
Stek laxen i het panna med skinnsidan nedåt. När den fått önskad färg sänker du värmen och lägger på ett lock. Vid 42 grader stänger du av plattan och låter den stå tills pastan är klar.Koka pastan och spara ett par dl av vattnet.Skiva lök och vitlök och stek i lite olivolja. Häll i spenaten och låt den sjunka ihop innan du häller på vinet. Låt koka en stund och häll sedan i grädden och lite mindre än en dl pastavatten. Låt småkoka en stund innan du häller i tomaterna och riven parmesan och smakar av med salt och peppar. Vänd i den kokta pastan och späd med mer pastavatten om du tycker att det behövs.Servera med laxen och riven parmesan.
Min go-to-rätt när jag är sugen på något gott är ofta en risotto. Det går att göra så otroligt mycket med den. I detta fall blev det en risotto rosso – en tomatrisotto. Jag åt det för första gången när jag var i Rom för snart 17 år sedan på 15-årig bröllopsresa. Sen dess har det blivit en och en annan…
Jag gör som en vanlig risotto men använder rött vin i stället för vitt vin och tillsätter en rejäl klick tomatpuré till riset och löken innan vinet tillsätts. För att få en tydlig tomatsmak blandade jag i ca 2 dl tomatsås (en överbliven pizzasås blev det denna gång) på slutet. En risotto är ganska omöjligt att ge exakta mått för – alla vill ha olika kärna på riset så man får tillsätta lite buljong pö om pö på slutet tills man tycker att man är nöjd med risets konsistens, då är det dags för riven parmesan eller pecorino och ev en klick smör.
Till detta åt vi porchetta. Jag har aldrig tagit mig tiden att göra en egen men det börjar väl bli dags snart…problemet är ju att jag är så impulsiv i min matlagning så ibland köper jag hem varor för att laga något men sen när det väl är dags att laga mat gör jag något totalt annat av det jag planerat…när ska jag bli mer strukturerad??? Jag skyller dock på min ork pga av ME – för det mesta vill ju knoppen något heeeelt annat än kroppen och då går det liksom inte att göra något. Vi skyller på det i alla fall, hehe…
Porchettan behöver ett par timmar i ugnen eller indirekt på grillen om du hellre grillar så var ute i god tid med den.
Några ugnsrostade tomater blev det till också. Halvera körsbärstomater och blanda med olivolja, flinsalt och svartpeppar. Strö över lite torkad timjan eller blanda med några färska kvistar och ställ in i ugnen, 200 grader ca 20 minuter.
Vinet vi drack till var samma vin jag använde i risotton: Villarini Nero d’Avola, nr 75285, 99:-. Nero d’Avola är alltså druvan vinet är gjort på, kallas även calabrese och härstammar från Sicillien. Vinet passar perfekt till grillade fläsk- och lammrätter men även till grönsaker.
Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, björnbär, choklad, plommon, vanilj och kaffe.
Jag gillar verkligen att laga risotto – stå och röra lite och zippa på lite vin eller bubbel. Antingen med en bra bok i örat eller med trevligt sällskap runt köksön…det är lyx det!
Idag är det min födelsedag så vi får se vad det kan bli för middag på bordet ikväll – det är ju ändå lill-lördag! Snart helg igen!
Den här helgen skulle vi haft släkt här men det fick ställas in pga av sjukdom. Med kylen full tänkte vi att då passar vi på att bjuda hem vänner att hjälpa oss äta lite av maten vi fyllt kylen med!
Det blev ett italienskt tema rakt igenom, förutom på drycken. Jag chattade med Systembolaget tidigare i veckan och skrev vad jag skulle laga för mat och fick ett helt gäng med bra vintips. Kan verkligen slå ett slag för detta om man är osäker. Eller fråga i butiken när du ska handla. För det mesta får jag mycket bra matchning. Till ost- och charken fick jag både röda tips och bubbeltips. Jag landade i Cava då ett rött valdes till förrätten. Och lite Cava som välkomstdrink funkar alltid.
Det blev en torr Cava – Loxarel a Pèl, med nr 7470, 115:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml
Nyanserad, fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, mineral, kex, päron och lime.
Detta vin är gjort enligt traditionell metod vilket innebär att vinet har fått sina bubblor via en andra jäsning på flaska. Ofta den flaska det sedan säljs i. Efter att man tillverkat ett stilla basvin tappas det på butelj. För att vinet ska bli mousserande tillsätts socker och jäst, så kallad liquer de tirage. Flaskan lagras sedan i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring placeras buteljerna i lutande läge med flaskhalsen nedåt. Successivt ökas lutningen till 90° och jästfällningen som samlats i flaskhalsen fryses. Kapsylen lossas och den frysta jästfällningen avlägsnas, så kallad degorgering. Flaskan toppas upp med nytt vin samt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts igen. Källa: Systembolaget
På brickan prusciutto crudo och tryffelsalami och tryffelpecorino, vällagrad parmesan och Castello med rosépeppar (som jag fått prova i samarbete med Smakbox). Några fikon, jordgubbar och päron också men nu när jag ser bilderna upptäckte jag att jag glömde ställa fram den syltade rödlöken! Det var synd för den blev riktigt god…men den håller sig nog ett tag…
Till förrätt Carpaccio gjord på oxfilé. Inspirerad av recept från Arla. Jag bytte ut osten till Västerbottensost då jag hade en bit hemma. Lika delar smetana och riven ost. Värm upp smetana och rör sedan i den rivna osten. När den smält rör du i lite cayennepeppar och låter svalna. Jag fyllde den kalla krämen i en spritspåse så var det snabbt spritsat när jag la upp förrätten. Jag skar även köttet och la in i kylen. Tyvärr får det ju en liiiiten tunn mörkare rand ytterst men att skära upp precis innan servering, att då ha en perfekt halvtinad bit och skära en himla massa skivor känns risky och tar lite för lång tid. Kanske om man staplar skivorna exakt på varann så de inte får någon större syra attack…eller kanske vacuumförpacka efter att man skurit dem? Jag får prova nästa gång helt enkelt.
I botten ligger tunt skivad oxfilé. Sen klickade jag ut ostkrämen. Toppade med rostade pinjenötter, friterad kapris, ruccola, olivolja, balsamico crème, svartpeppar och lite flingsalt.
Vinet då? Ja det blev en Pinot Noir från Bourgogne i östra Frankrike som heter Couvent des Jacobins 2019, nr 5283 169:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml
Kryddig smak med inslag av fat, jordgubbar, lingon, sandelträ, örter, hallon och kanel.
Att göra egen pasta är inte så svårt men tar ju en liten stund om man vill göra en fylld variant. Jag knådar aldrig degen själv då min nacke och axel inte gillar det så jag låter min Kitchen Aid göra jobbet och så knådar jag bara ihop det sista innan den får vila i en plastpåse, minst 30 minuter innan utbakning. Jag använde fem dl durumvetemjöl och fem ägg. Räckte precis lagom till sju portioner fylld ravioli då vi åt både antipasti och förrätt innan, sju stycken var. Jag har lite pasta och fyllning kvar så det bör räcka t o m till åtta personer.
Kavla ut i långa remsor i pastamaskin (delade degen på tre och stoppade in de andra delarna i kylen i plastpåsen under tiden jag kavlade). Börja med att köra den flera gånger på det största läget. Vik den dubbel varje gång och vrid gärna på den vid varje mangling. När jag fått en välarbetad bit kör jag den på ett läge i taget ned till läge 3, då går den inte sönder så lätt när man ska fylla den. Med t ex spghetti kör jag hela vägen ner till läge 1.
Fyllningen gjorde jag och fyllde i spritspåse och klickade ut i jämna klickar. Jag använde ett glas som utstansare då jag tyckte det var precis lagom i diameter, ca fem cm. Så tänk på hur stor ravioli du vill göra när du klickar ut fyllningen. Sen vek jag över den övre halvan efter att ha penslat med kallt vatten. Försök att trycka ut så mycket luft som möjligt innan du trycker till. Jag lade upp alla pastakuddar på en plåt med durumvete på så de inte skulle fastna. Plastade in och ställde svalt fram tills servering. Så när det var dags för varmrätt la jag en stor klick smör i en kastrull och smälte samtidigt som jag satte på pastavatten i två större kastruller. När smöret var smält lade jag i salviablad, ca fyra fem per person och drog av plattan så fort det börjar lukta nötigt. Det fortsätter bryna en stund i kastrullen så har du fått riktigt brynt innan du drar av föreslår jag att du stannar av bryningen och häller över smöret i en kanna.
Pastan kokades i saltat vatten i ca tre minuter. De är klara när de flyter upp till ytan. Jag lyfte ur dem med en hålslev och la i halvdjupa tallrikar, ringlade över salviasmöret och toppade med grovkrossade, rostade hasselnötter och några ringblomsblad. En vegetarisk varmrätt!
Recept på spenat- och ricottafylld ravioli hittar du HÄR.
Såååå gott! Till detta serverades ruccola och ett stort fat med buffelmozzarella, miniplommontomater, rödlök, basilika, balsamico, olivolja, flingsalt och svartpeppar.
I glaset valde jag ett vitt vin från Nya Zeeland. Vinet är från Stoneleigh Vineyards. De har många goda viner i bra prisklass. Detta en Chardonnay, Stoneleigh Latitude nr 6360, 139:-, sockerhalt <0,3/100 ml.
Nyanserad, fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av röda äpplen, persika, apelsin, brynt smör, kardemumma, valnötter och vanilj.
Till sist… vi fick spela lite sällskapsspel i väntan på att våra överfyllda magar skulle kunna få ner desserten – Tiramisù.
Se så härligt krämigt det blir med äggula, socker, mascarpone och grädde!
Och titta så härlig blomma som kom fram efter att jag hällt i Disaronno i espresso!! Otroligt vackert tyckte jag!
Jag valde att göra Tiramisù i portionsglas. Detta är coupeglas från Iittala.
Jag varvade kaffe- och likördoppade kex med mascarponegrädden i två lager. Så två kex/person. Jag delade dem på mitten för att få plats i detta glas. Jag väntade med det översta lagret mascarponegrädde så att jag kunde lägga på plastfolie på glasen som fick stå på brickan i kylen i väntan på att få ätas. Sen tog jag fram den och spritsade ut fem toppar och avslutade med att sikta kakao över.
Det blir så stilrent i glas…
Jag hade blåbär och hallon hemma så det gick gå i ett gång i glasen. Det syrliga bryter av bra till den mäktiga grädden. Recept på Tiramisù hottar du HÄR.
Summa summarum – trevligt sällskap och god mat som passade perfekt att förbereda! Sånt gillar vi! Och all disk tog maken…det gillar vi ännu mer, haha!
Håller på att försöka tömma ett par lådor i frysen till julbaket. Tycker inte jag gjort annat i över en månad och ändå syns det knappt! Måste ha varit extremt välpackat! Men långsamt försvinner en det ena och än det andra. Älskar egentligen att ha full frys och kyl men det känns lika bra när man tar hand om allt och det gapar tomt på något sätt?!!
Här hittade jag i alla fall ett gäng chorizo, såna där med jättehögt köttinnehåll och riktigt röda och starka. När man skär dem i skivor och steker släpper de ut fettet som är alldeles rött och färgar sedan hela rätten härligt orange. Jag skar också upp ett paket bacon, massor av små champinjoner och en bananschalottenlök och stekte med. När allt blivit knaprigt och härligt pressade jag i vitlök som fick gå med max två minuter innan jag hällde i kokt pasta. Sen rev jag i ordentligt med parmesan, blandade och hällde tillsist i en dl av pastavattnet. Massor med varv med svartpepparkvarnen och så skjuts in i munnarna på hungriga sporttokar i familjen! Alltid poppis med pasta och detta på självaste pastadagen, 25 oktober.
Hade tänkt att göra en tomat- och mozzarellasallad men den glömde jag visst av. Den får det bli på fredag i stället för då kör vi italienskt rakt över…
