Den här helgen skulle vi haft släkt här men det fick ställas in pga av sjukdom. Med kylen full tänkte vi att då passar vi på att bjuda hem vänner att hjälpa oss äta lite av maten vi fyllt kylen med!
Det blev ett italienskt tema rakt igenom, förutom på drycken. Jag chattade med Systembolaget tidigare i veckan och skrev vad jag skulle laga för mat och fick ett helt gäng med bra vintips. Kan verkligen slå ett slag för detta om man är osäker. Eller fråga i butiken när du ska handla. För det mesta får jag mycket bra matchning. Till ost- och charken fick jag både röda tips och bubbeltips. Jag landade i Cava då ett rött valdes till förrätten. Och lite Cava som välkomstdrink funkar alltid.
Det blev en torr Cava – Loxarel a Pèl, med nr 7470, 115:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml
Nyanserad, fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, mineral, kex, päron och lime.
Detta vin är gjort enligt traditionell metod vilket innebär att vinet har fått sina bubblor via en andra jäsning på flaska. Ofta den flaska det sedan säljs i. Efter att man tillverkat ett stilla basvin tappas det på butelj. För att vinet ska bli mousserande tillsätts socker och jäst, så kallad liquer de tirage. Flaskan lagras sedan i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring placeras buteljerna i lutande läge med flaskhalsen nedåt. Successivt ökas lutningen till 90° och jästfällningen som samlats i flaskhalsen fryses. Kapsylen lossas och den frysta jästfällningen avlägsnas, så kallad degorgering. Flaskan toppas upp med nytt vin samt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts igen. Källa: Systembolaget
På brickan prusciutto crudo och tryffelsalami och tryffelpecorino, vällagrad parmesan och Castello med rosépeppar (som jag fått prova i samarbete med Smakbox). Några fikon, jordgubbar och päron också men nu när jag ser bilderna upptäckte jag att jag glömde ställa fram den syltade rödlöken! Det var synd för den blev riktigt god…men den håller sig nog ett tag…
Till förrätt Carpaccio gjord på oxfilé. Inspirerad av recept från Arla. Jag bytte ut osten till Västerbottensost då jag hade en bit hemma. Lika delar smetana och riven ost. Värm upp smetana och rör sedan i den rivna osten. När den smält rör du i lite cayennepeppar och låter svalna. Jag fyllde den kalla krämen i en spritspåse så var det snabbt spritsat när jag la upp förrätten. Jag skar även köttet och la in i kylen. Tyvärr får det ju en liiiiten tunn mörkare rand ytterst men att skära upp precis innan servering, att då ha en perfekt halvtinad bit och skära en himla massa skivor känns risky och tar lite för lång tid. Kanske om man staplar skivorna exakt på varann så de inte får någon större syra attack…eller kanske vacuumförpacka efter att man skurit dem? Jag får prova nästa gång helt enkelt.
I botten ligger tunt skivad oxfilé. Sen klickade jag ut ostkrämen. Toppade med rostade pinjenötter, friterad kapris, ruccola, olivolja, balsamico crème, svartpeppar och lite flingsalt.
Vinet då? Ja det blev en Pinot Noir från Bourgogne i östra Frankrike som heter Couvent des Jacobins 2019, nr 5283 169:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml
Kryddig smak med inslag av fat, jordgubbar, lingon, sandelträ, örter, hallon och kanel.
Att göra egen pasta är inte så svårt men tar ju en liten stund om man vill göra en fylld variant. Jag knådar aldrig degen själv då min nacke och axel inte gillar det så jag låter min Kitchen Aid göra jobbet och så knådar jag bara ihop det sista innan den får vila i en plastpåse, minst 30 minuter innan utbakning. Jag använde fem dl durumvetemjöl och fem ägg. Räckte precis lagom till sju portioner fylld ravioli då vi åt både antipasti och förrätt innan, sju stycken var. Jag har lite pasta och fyllning kvar så det bör räcka t o m till åtta personer.
Kavla ut i långa remsor i pastamaskin (delade degen på tre och stoppade in de andra delarna i kylen i plastpåsen under tiden jag kavlade). Börja med att köra den flera gånger på det största läget. Vik den dubbel varje gång och vrid gärna på den vid varje mangling. När jag fått en välarbetad bit kör jag den på ett läge i taget ned till läge 3, då går den inte sönder så lätt när man ska fylla den. Med t ex spghetti kör jag hela vägen ner till läge 1.
Fyllningen gjorde jag och fyllde i spritspåse och klickade ut i jämna klickar. Jag använde ett glas som utstansare då jag tyckte det var precis lagom i diameter, ca fem cm. Så tänk på hur stor ravioli du vill göra när du klickar ut fyllningen. Sen vek jag över den övre halvan efter att ha penslat med kallt vatten. Försök att trycka ut så mycket luft som möjligt innan du trycker till. Jag lade upp alla pastakuddar på en plåt med durumvete på så de inte skulle fastna. Plastade in och ställde svalt fram tills servering. Så när det var dags för varmrätt la jag en stor klick smör i en kastrull och smälte samtidigt som jag satte på pastavatten i två större kastruller. När smöret var smält lade jag i salviablad, ca fyra fem per person och drog av plattan så fort det börjar lukta nötigt. Det fortsätter bryna en stund i kastrullen så har du fått riktigt brynt innan du drar av föreslår jag att du stannar av bryningen och häller över smöret i en kanna.
Pastan kokades i saltat vatten i ca tre minuter. De är klara när de flyter upp till ytan. Jag lyfte ur dem med en hålslev och la i halvdjupa tallrikar, ringlade över salviasmöret och toppade med grovkrossade, rostade hasselnötter och några ringblomsblad. En vegetarisk varmrätt!
Recept på spenat- och ricottafylld ravioli hittar du HÄR.
Såååå gott! Till detta serverades ruccola och ett stort fat med buffelmozzarella, miniplommontomater, rödlök, basilika, balsamico, olivolja, flingsalt och svartpeppar.
I glaset valde jag ett vitt vin från Nya Zeeland. Vinet är från Stoneleigh Vineyards. De har många goda viner i bra prisklass. Detta en Chardonnay, Stoneleigh Latitude nr 6360, 139:-, sockerhalt <0,3/100 ml.
Nyanserad, fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av röda äpplen, persika, apelsin, brynt smör, kardemumma, valnötter och vanilj.
Till sist… vi fick spela lite sällskapsspel i väntan på att våra överfyllda magar skulle kunna få ner desserten – Tiramisù.
Se så härligt krämigt det blir med äggula, socker, mascarpone och grädde!
Och titta så härlig blomma som kom fram efter att jag hällt i Disaronno i espresso!! Otroligt vackert tyckte jag!
Jag valde att göra Tiramisù i portionsglas. Detta är coupeglas från Iittala.
Jag varvade kaffe- och likördoppade kex med mascarponegrädden i två lager. Så två kex/person. Jag delade dem på mitten för att få plats i detta glas. Jag väntade med det översta lagret mascarponegrädde så att jag kunde lägga på plastfolie på glasen som fick stå på brickan i kylen i väntan på att få ätas. Sen tog jag fram den och spritsade ut fem toppar och avslutade med att sikta kakao över.
Det blir så stilrent i glas…
Jag hade blåbär och hallon hemma så det gick gå i ett gång i glasen. Det syrliga bryter av bra till den mäktiga grädden. Recept på Tiramisù hottar du HÄR.
Summa summarum – trevligt sällskap och god mat som passade perfekt att förbereda! Sånt gillar vi! Och all disk tog maken…det gillar vi ännu mer, haha!
