Ja igår hände det igen, jag fick ha båda kvarvarande gossar hemma på fredagsmiddag. En av dem hade visserligen lite bråttom iväg men ändå…
En enkel Caprese på Burrata, tomater direkt från kvist, basilika, olivolja, flingsalt och peppar till förrätt. Saltet tar verkligen fram smaken på tomaterna.
Så gott i sin enkelhet. Varmrätten var också bara att ställa fram när vi ätit förrätten. Jag hade förberett oxfilé genom att köra den Sous vide i en vacuumpåse med lite rosmarin, vitlök, smör, salt och lite svartpeppar. Kom på för sent att det faktiskt är bättre att peppra när man steker upp köttet precis före tillagning. Peppar har en tendens att bli lite besk annars.
Saltet jag använde var detta. Riktigt gott även på potatis så det använde jag även på potatisen.
Förslut med vacuum eller sänk ned påsen öppen så trycks luften ut och du kan stänga igen, helt tätt så klart så att inget vatten tar sig in. Min familj gillar köttet medium rare så jag satte cirkulatorn på 53 grader. Där fick köttet ligga knappt två timmar. Så här mört kött som oxfilé behöver inte så lång tid, det blir snarare sämre och jolmigt om det får för lång tid i vattenbadet.
Råstekt potatis är en favorit här hemma. Jag brukar sätta någon på att köra potatisen på mandolin, så att alla skivor blir relativt jämntjocka för jämn tillagning. Skölj alltid potatisen noga så du får bort stärkelsen. Då fastnar de inte lika lätt mot varandra eller i pannan. Ska man inte laga till så många funkar det att steka klart i stekpannan men så fort man blir några fler runt bordet är det smidigt att steka lite i taget tillsammans med rosmarin och timjan, salt och peppar och så lägga på en plåt och ställa in i ugnen i 175 grader och låta den steka klart. Så gjorde jag igår. Förrätten lades upp, köttet togs upp ur vattenbadet och stektes runt om innan det fick ligga i folie och gå klart. Sen stektes potatisen och lades på plåt och så in i ugnen. Kantareller grovhackades och stektes tillsammans med en schalottenlök, lite salt och peppar, brynt schalottenlöksfond, lite vitt vin, någon msk sherry och en skvätt grädde och så fick såsen puttra klart medan vi åt förrätten.
Det sista jag gjorde innan servering var att steka upp minisparris.
Till efterrätt även det en enkel variant. Hade trädklipparen här i veckan för att klippa plommonträdet och vi passade även på att klippa äppleträdet som dragit iväg ordentligt. Gick ju inte att undvika att klippa grenar med äpplen på så klart så det är en del äpplen att ta reda på. Alla killarna har ärvt sin pappas pollenallergi och med den kommer nästan alltid korsallergi, eller snarare överkänslighet mot vissa grönsaker och frukter. Äpplen är en allergi som de alla har men när äpplet är tillagat funkar det att äta. På de flesta kliar det i munnen men på en av killarna sticker det lite i ansiktet och han blir svettig på näsan…av ALLA frukter utom banan! Och han som har levt på frukt och bär genom hela livet stackarn och kallades för Frukt- och bärkungen när han var liten! Matallergin kom så sent som i puberteten. Men han äter ändå, i måttliga mängder dock numera…
Äpplena klyftades och stektes i smör med muscavadosocker, kanel och lite rosmarin. Serverades med vispad grädde med vaniljpulver i.
Idag hämtas det ved i svärfars stuga och så ska alla fruktgrenar få komma till risupplaget. Men det är alldeles för tungt för min kropp så jag ska passa på att baka något med äpplen och så vila så klart, den ofrivilliga sysslan som är sååååå tråkig!
Önskar dig en härlig lördag!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
