restfest

….ja det beror väl på var man bor någonstans? När jag var liten kallade vi det för kinaris. I vår familj innehöll den ris som stektes tillsammans med fryst paprika, majs och ärtor. Jag tror nog att fler känner igen sig som föddes på 70-talet? Detta var även något jag åt när jag flyttat hemifrån. Jag såg till att koka lite extra ris så att det fanns till dagen efter och då gick det ju snabbt att få ihop maten nästa dag. Jag tillsatte alltid vitlök som ju inte var så populärt på 70-talet men som i dag finns i vart och vartannat recept – i alla fall på den här bloggen! När maken och jag sedan var ute på våra sydostasienresor vi gjorde -95 och -97 återkom vi ofta till denna rätt. Nasi goreng betyder just stekt ris i Indonesien men kallades även så i Singapore och Malaysia. På den engelska menyn hette den för det mesta fried rice.

Numera lagar jag rätten sällan med frysta grönsaker utan det blir mest som en asiatisk pyttipanna. I stället för potatis använder jag ris och så vad grönsakslådan har att erbjuda för dagen. Finns det rester i form av protein kan även de hamna här i men det är lika gott med vegetarisk. Den här gjorde jag vid ett tillfälle när jag gjord laxsida dagen innan med smak av gouchujang. Receptet på Gochujanglax hittar du HÄR eller HÄR.

Vid detta tillfälle fanns det pak choi, champinjoner, lök, vitlök, chili och salladslök hemma. Stek grönsakerna först i het panna, sänk värmen och tillsätt ris. Smaksätt med t ex chiliolja, oystersauce, fisksås och soja. Blanda ordentligt så att smakerna kommer åt överallt.

Fös allt utåt kanterna så det blir ett hål i mitten och knäck i ett par ägg.

Rör i äggen tills de börjar koagulera och blanda sedan i hop med riset. Blanda inte för tidigt dock, då blir allt bara kladdigt.

Servera som det är eller toppat med t ex lax. Du kan givetvis blanda in det i rätten.

Sesamfrön och mayo hör numera till här hemma. Vid detta tillfälle chilirostade sesamfrön och kimchimayo. Kimchimayo gör du genom att mixa mayo med kimchi. Kimchi finns att köpa färdig men världens godaste gör du själv! Jag gör efter Jennie Walldéns recept. Det hittar du HÄR.

För att vara rester är ju detta lika med restfest – varje gång!