Pestokyckling

Här kommer ett ännu ett kycklingrecept som jag inte lagt in på bloggen än. Superduperenkelt dessutom. Just denna variant var en klassisk kylskåpsrens, som det ofta blir i Jojos Kök! Jag är fruktansvärt dålig på att planera i förväg vad vi ska äta. Ibland köper jag hem något som blir ståendes i kylen och som sedan måste tillagas innan det kryper ut själv och då har oftast de andra varorna jag planerat för just en maträtt hamnat i någon annan rätt. Som tur är gillar jag ju att bara öppna kylen och laborera med det som finns. Ibland snubblar jag förbi något på instagram eller i någon tidning och tänker att det ska jag laga när jag kommer hem. Fast med viss modifiering då jag oftast inte orkar hoppa in och handla. Det är väl inte så jobbigt kanske du tänker men ibland är det tyvärr det för mig, lever med kronisk värk och ibland går det bara inte att gå emot kroppens signaler – strutsmetoden funkar bara till en viss gräns 😉 .

Nog om det! Här är mitt kylskåp en dag för ett par veckor sedan:

Snabblagad kyckling med pesto:

Drygt 900 g kycklingbröstfilé stektes i strimlor, i med två vitlök solo i skivor och så 0.75 dl pesto och 1.5 dl smetana och s&p. That´s it folks! Men du kan givetvis tillsätta soltorkade tomater, oliver, kronärtskockor eller precis vad du vill. Här kan man späda ut med buljong eller valfri vätska om man vill ha en såsigare variant men detta dög alldeles utmärkt en vardag. Se bara till att kycklingen är genomstekt. Använder du kycklingfilé får du dock inte steka för länge för då blir den torr.

Tror säkert att det är jättegott med pasta om man hellre vill ha det. Här blev det ugnsbakta rotfrukter.

De små tomaterna i bild är Ampeltomater. Det fullkomligt flödade på buskarna i somras. Jag planterade dem i botten på stora krukor med antingen bifftomater, pärontomater eller bondbönor. De kan givetvis som namnet antyder planteras i en ampel. Det var tanken när jag sådde fröna i våras men det stannande bara i tanken…som så mycket annat! Håll tillgodo med ett gäng slokna plantor…jag glömmer som vanligt att de dricker kopiösa mängder vatten!!

Plockade av de sista tomaterna för en vecka sedan och ställde in alla paprikaplantor. Vi får väl se hur länge paprikorna står sig. Tomaterna tar i alla fall slut i ett nafs i detta hus!

 

Trattkantarellsoppa

Hösten är här! För en soppälskare som jag är det ju tiden när en soppa passar när som. Inte om du frågar en av sönerna dock, han gillar bara tomatsoppa. Men han lär sig väl. Minnet av min första introduktion med trattkantarellsoppa går låååångt tillbaka i tiden. Vi har alltid plockat gula kantareller i min familj när jag var liten, trattisarna lades till i svampplockningen under tonåren. Dessa hamnade mest i en svampstuvning eller grytor. Soppa åt jag första gången hemma hos en kompis. Vi brukade ses för att äta kvällsmat hos varandra då och då och soppan minns jag nog allra mest! Lök, svamp, mörk oxbuljong och grädde och lite peppar så klart. That’s it! Själv har jag experimenterat fram och tillbaka med denna soppa genom åren. Det brukar sluta med att denna alltid blir bäst. Jag brukar inte reda den men om man vill ha en tjockare soppa kan man göra det. Pricken över i:et är sherry.

Till soppan åt vi klämmackor ned mjukost från Fjällbrynt – lagrad Storsjö. Jag toppade även soppan med salsicciacrisp, dvs innanmätet i färsk salsiccia som stektes knaprigt.

Trattkantarellsoppa

Portioner: 4 pers
Författare: Jojo

Ingredienser

  • 1-1.5 liter trattkantareller, eller två stora nävar torkade
  • 2 schalottenlökar
  • 7 dl vatten
  • 1-1.5 dl torrt vitt vin
  • 2-2.5 dl grädde
  • 0.25-0.5 dl sherry
  • 2 tärningar mörk oxbuljong
  • svartpeppar
  • smör till stekning

Instruktioner

  • Hacka löken och stek i en klick smör. Grovhacka färsk svamp och stek till vätskan som bildas har kokat in igen. Häll i övriga ingredienser och låt småkoka en stund. Smaka av med svartpeppar. Används torkad svamp tillsätts den sist. Smula ner den i soppan och låt småkoka så att den drar åt sig vätska tillräckligt.
    Vill man ha en tjockare soppa kan man givetvis reda.

Arancini och entrecôte

Nästa gång du gör risotto – se till att koka extra så att du kan göra Arancini, dvs risottobollar. De är helt magiska! Det betyder apelsiner på italienska och det är ju lätt att förstå varför. Det går givetvis att koka risotto för ändamålet men då måste den svalna. Se till att den inte är för blöt, då får du inte ihop några fina bollar. De kan va goda ändå men blir svårmanövrerade. Recept på risotto hittar du t ex HÄR.

Jag blandade i riven cheddar i min risotto, rullade stora bollar – lite större än en golfboll ungefär. Rullade dessa i vetemjöl, sen i uppvispat ägg och sist i panko. Det går lika bra med vanligt ströbröd men jag gillar strukturen i panko. Finns numera i de flesta matbutiker. Hetta upp olja och fritera bollarna tills de är gyllene. Dessa kan även serveras med någon god dip som en tapas eller aptitretare. Det är också vanligt att blanda i skinka tillsammans med osten.

I väntan på maten är det ju alltid gott med något i glasen. Bubblor, vare sig det är Cava, Prosecco eller Champagne funkar när som, så länge de är torra!

En bit entrecôte som steks i smör med några krossade vitlöksklyftor och gärna rosmarin (regnet stod som spön i backen och ingen av oss hade vidare lust att gå ut och knipsa en kvist!). I ugnen fanns rödbetor i klyftor som blandats med rejält mycket olivolja, flingsalt, peppar och en klick honung. När rödbetorna blivit mjuka och börjar få färg lägger jag i några skivor chèvre. Ta ut när osten börjar smälta.

Magiskt om du frågar maken…ja även mig! Prova i helgen!