Potatisknyten med kotlettrad

Potatisknyten på grillen blir så goda och perfekta att förbereda. Jag kokar potatis i saltat vatten. Färskpotatis om det är säsong och det är du ju verkligen nu! Sen låter jag den svalna innan jag skär i skivor och lägger på aluminiumfolie, med ett papper mellan mat och folie. Något jag gjort flera år då jag läste att folien kan släppa ifrån sig aluminium om man lägger maten direkt på. Jag har ingen källa på det men det har alltid känts fel att inte ha det där papperslagret efter att jag hörde det så därför blir det papper mellan för min del…

Det vita på bilden är en supergod vitlökskrydda från Alpnaering. Smakar som färsk vitlök!

Jag blandar 50/50 smetana (eller crème fraiche) med den färskost jag har hemma för stunden. I detta fall en naturell Philadelphiaost. För lite mer smak blandade jag i finhackad kinesisk gräslök.

Bred ut jämnt över potatisen och nyp ihop paketet. Du kan antingen göra portionsstorlek på knytena eller ett enda stort, beroende på hur många ni är så klart. Här anpassar du själv hur mycket fyllning du vill ha. Ibland har jag även i tomater, färska eller soltorkade, salladslök, röd lök, svamp, sparris…alltså ta det du är sugen på!

Denna gång grillades även några tomater på kvist. Jag ringlade olivolja över och så lite flingsalt och svartpeppar. Till detta åt vi kotlettrad av vildsvin som fått marinera hela dagen i olja, soja, vitlök, svart- och vitpeppar, ketjap manis och en skvätt fisksås. Den grillades sedan i hög temperatur tills den fått färg runt om sedan tillagades alla dess indirekt på lägre temperatur. Indirekt betyder att du inte har kolglöd eller gasol rakt under. Potatisen tar ca 20 minuter att bli genomvarm, speciellt om du förberett innan och haft dem i kylen i väntan på grillning.

Detta blir nästan som en potatisgratäng. Det funkar faktiskt att förkoka potatis i hälften mjölk/grädde för att sedan skeda upp i knyten och lägga på grillen. Inte fel det heller! Det är det som är så roligt med matlagning – endast fantasin sätter gränser!

 

I glaset detta tillfälle hade vi ett glas rött från Minervois. Minervois är en appellation (kvalitetsgaranti på franska viner, som säkerställer växtplats, druvsort, odlingsmetoder, framställningsmetoder och alkoholhalt) i Languedoc i södra Frankrike. Området har fått sitt namn från staden Minerve som ligger 40 kilometer in från Medelhavet. Här har odlats vin sedan romartiden så vintraditionerna är mycket gamla. Minervois är mest känt för sina röda viner som huvudsakligen görs på druvorna mourvedre, syrah, grenache, carignan och cinsault. Du hittar vinet HÄR. Domaine d’Agel Caz’Ailes, 2020, 129:-

Klassisk skolboksblend där Grenache står i fokus, kryddigt, med inslag av både röda och svarta körsbär. Välbalanserad kropp, elegant med mycket frukt och fint integrerade tanniner. Långt och ihållande avslut, med tydliga noter av lakrits.

Blev glad när jag läste nu att det passar bra till fläskkött, gärna grillat. För det tyckte jag också! 😉

Fredag!!! En råbiff kanske??

Alltså råbiff…i alla former! Asiatisk, klassisk, med tryffel…jag älskar dem alla!

Förra fredagen beställde mellansonen råbiff och så fick det bli! Gjorde den ganska klassisk och enkel framför allt. Okej jag friterade några jordärtskockor och schalottenlök men det var ju gjort på en kvart totalt sett så inte så mycket jobb.

Under tiden vi lagade slank ett par ostron ner…det gillar dock ingen av sönerna tyvärr så de får vi ha i fred. Maken och jag tog ett glas Crémant till. Denna gång en rosé. Tycker den är riktigt god, ingen av favoriterna hos maken dock som älskar både bubbel och rosé, han kan dock inte sätta fingret på varför. Alltså han tycker inte den är äcklig men som sagt, ingen favorit. Jag verkar tycka om allt som inte är för sött däremot, hehe… Vill du göra dig en egen uppfattning hittar du denna där man säljer vin, nr 7781, 139:- Louis Bouillot.

Bärig, mycket frisk smak med inslag av smultron, hallon, kex och blodgrapefrukt.

Alkoholfritt till mellansonen (som var den enda av sönerna hemma denna fredag) som hade padelturnering dagen efter. Ett supergott alkoholfritt alternativ som fanns med i en tidigare box från Smakbox. Riktigt poppis här hemma. På ostronen lite ponzu, sriracha och chilirostade sesamfrön.

Pommesen vi gjorde till blev en nyttigare variant utan fritering. Satte maken på att skära medan jag friterade lök och skockor. Potatisen breddes ut på bakplåtspappersklädd plåt och så hällde vi på lite olivolja och blandade runt ordentligt så att det täckte alla pommes. Strödde lite flingsalt över och så in i ugnen, 200 grader. Vänd på dem ett par gånger under tiden och låt vara tills de får den färg du önskar.

Gjorde en majonnäs till att doppa pommes fritesen i. Hemslagen – sååå mycket godare än köpte och tar max fem minuter. Ett ägg, 1 msk dijonsenap och ev några droppar vitvinsvinäger och så två dl rapsolja, alla kylda. Ägget och senapen först i en stavmixerbehållare och sen oljan. Sätt försiktigt i stavmixern ända ned i botten och kör. Håll still stills i stort sett all olja sugits in. Då kan du köra upp och ned ett par gånger. Smaka av med salt och peppar. Klart! Denna gång smaksatte jag med både vit tryffelolja och riven sommartryffel. Men lite försiktig i smaken då jag även rev tryffel över pommesen. Rev även över lite parmesan.

Jag gör råbiff nästan uteslutande på innanlår. Lagom i smaken och alldeles mjäll och fin. Har jag någon medhjälpare brukar jag sätta den på att skära fint fint men själv klarar jag inte pga min axel så då drar jag fram köttkvarnen på min kitchen aid och maler en gång på grövsta.

Just detta är malen högrev men otroligt smidigt att bara koppla köttkvarnen på maskinen som redan står på bänken. Med andra ord – en enkel råbiff är perfekt fredagsmiddag då det inte krävs så mycket tid eller arbete för att få fram en magisk måltid!

Till råbiffen drack vi rött vin, ja faktiskt! Det ju inte så lätt med rött till rått kött men den här flaskan Pinot Noir från Bread and Butter, nr 76671, 159:- ordervara, var så magiskt god till! Riktigt gott vin!

Har du inte testat råbiff förut föreslår jag att du testar den här! Gärna med en confiterad äggula på – attans att jag glömde den! Hade drömt om den hela dagen men den tar nån timme att få klar och det glömde jag som sagt när jag började laga maten…

Jag önskar dig en trevlig helg!

Risotto Rosso och Porchetta

Min go-to-rätt när jag är sugen på något gott är ofta en risotto. Det går att göra så otroligt mycket med den. I detta fall blev det en risotto rosso – en tomatrisotto. Jag åt det för första gången när jag var i Rom för snart 17 år sedan på 15-årig bröllopsresa. Sen dess har det blivit en och en annan…

Jag gör som en vanlig risotto men använder rött vin i stället för vitt vin och tillsätter en rejäl klick tomatpuré till riset och löken innan vinet tillsätts. För att få en tydlig tomatsmak blandade jag i ca 2 dl tomatsås (en överbliven pizzasås blev det denna gång) på slutet. En risotto är ganska omöjligt att ge exakta mått för – alla vill ha olika kärna på riset så man får tillsätta lite buljong pö om pö på slutet tills man tycker att man är nöjd med risets konsistens, då är det dags för riven parmesan eller pecorino och ev en klick smör.

Här har du tips på en annan risotto rosso.

Till detta åt vi porchetta. Jag har aldrig tagit mig tiden att göra en egen men det börjar väl bli dags snart…problemet är ju att jag är så impulsiv i min matlagning så ibland köper jag hem varor för att laga något men sen när det väl är dags att laga mat gör jag något totalt annat av det jag planerat…när ska jag bli mer strukturerad??? Jag skyller dock på min ork pga av ME – för det mesta vill ju knoppen något heeeelt annat än kroppen och då går det liksom inte att göra något. Vi skyller på det i alla fall, hehe…

Porchettan behöver ett par timmar i ugnen eller indirekt på grillen om du hellre grillar så var ute i god tid med den.

Några ugnsrostade tomater blev det till också. Halvera körsbärstomater och blanda med olivolja, flinsalt och svartpeppar. Strö över lite torkad timjan eller blanda med några färska kvistar och ställ in i ugnen, 200 grader ca 20 minuter.

Vinet vi drack till var samma vin jag använde i risotton: Villarini Nero d’Avola, nr 75285, 99:-. Nero d’Avola är alltså druvan vinet är gjort på, kallas även calabrese och härstammar från Sicillien. Vinet passar perfekt till grillade fläsk- och lammrätter men även till grönsaker.

Fruktig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, björnbär, choklad, plommon, vanilj och kaffe.

Jag gillar verkligen att laga risotto – stå och röra lite och zippa på lite vin eller bubbel. Antingen med en bra bok i örat eller med trevligt sällskap runt köksön…det är lyx det!

Idag är det min födelsedag så vi får se vad det kan bli för middag på bordet ikväll – det är ju ändå lill-lördag! Snart helg igen!

 

 

Nyårsafton 2021

GOTT NYTT ÅR och god fortsättning på det nya året!

Detta nyår gick även det i pandemins tecken…dvs vi firade smått med två av våra yngsta söner och en av deras kompisar. De vi brukar fira med hade antingen testat positivt för covid-19 eller varit tillsammans med någon som testat positivt på julafton så eftersom vi inte vill driva smittan vidare chansade vi inte. Ett par dagar innan nyårsafton såg jag dock på FB att ett par grannar hade samma otur så vi bestämde oss för att ses en stund i vår utebar på förkvällen för att skåla med lite bubbel! Och hur mysigt ÄR det inte att sitta ute när det är lite kyla?? Jag hade aldrig trott att jag skulle säga det men jag bara ÄLSKART!

Jag hade gjort laxtartar på friterat rispapper och friterade hasselbackspotatisar med smetana och löjrom och grannen hade med sig små söta rårakor med creme fraiche, löjrom (eller om det var något annat slags rom) och rödlök och crostini med paté och cumberlandsås. Lite rosa champagne från Alexandre Bonnet till det, nr 7414, 319:-.

Tog alldeles för dåligt med bilder under tiden jag lagade maten…glömmer tyvärr bort. Den här potatisen måste du bara prova att göra dock! Den är sååååå god! Jag köpte delikatesspotatis som var ca 4-5 cm långa, la dem i en träslev och skar skivor, som med hjälp av skeden inte skars ända ned…ja ni vet – hasselbackspotatis. Så lätt att ett enda skär går hela vägen ned så lägg potatisen, oavsett storlek, i en träslev och skär så riskerar du inte att skära igenom. Dessa kokas sedan i vatten: 1 l vatten, 2 dl äppelcidervinäger och 0.75 dl salt. Koka upp vattnet och lägg i potatisarna försiktigt, sänk sedan värmen så att vattnet sjuder. Låt dem sjuda en timme innan du häller av vattnet och låter dem svalna och torka till lite. Fritera sedan i 155 grader i ca 20 minuter, tills de är gyllene och krispiga. Låt dem svalna innan du klickar på smetana, löjrom, rödlök och dill (annars smälter smetanan). Jag fyllde små spritspåsar med löjrom och smetana så går gick det snabbt och enkelt att klicka ut på potatisarna precis före servering. Jag älskar dem!

Dessa kunde ha gått liten stund längre men jag fick tidsbrist. De var ändå krispiga på utsidan och krämiga i mitten. Receptet är Stefan Ekengrens och har serverats på hans restaurang Hantverket i flera års tid och jag förstår att de är så poppis…

Det åkte även fram en flaska ekologisk Cava, nr 77104, 79:- som reserv och ja den klämde vi oxå – det var ju ändå nyårsafton. Den har vi för det mesta hemma i ”vinkällaren”, man vet aldrig när man får oväntat besök i utebaren…

Friterat rispapper vet du hur man gör vid det här laget va? Hetta upp oljan till minst 180 grader och lägg i ett rispapper (finns i det flesta mataffärer nu för tiden) och vips är det nästan genomskinliga pappret frasigt och bubbligt. Detsamma händer med risnudlar (okokta) om du hellre serverar som topping. Laxtartaren gjorde jag på salmalax, salladslök, ingefära, chili, vitlök, ljus soja, några droppar fisksås och sesamolja. Jag hade även gjort en sesammajonnäs men den glömde jag spritsa på.

Det blev en supermysig stund tillsammans med härligt snack och många skratt. Våra barn har gått på samma förskola så vi sågs ju ganska ofta förr. Kul att ta upp kontakten igen…

Ostron är det bara maken och jag som gillar (och när jag handlade dagen innan visste jag inte om killarna skulle vara hemma för middag eller inte så då ville jag ju inte handla för många 😉 ). Det blev både franska och bohusländska ostron. De franska med ponzu och salladslök och de bohusländska med sriracha och lite pressad citron. Till det drack vi ytterligare lite champagne – Vielle France 2012, nr 2054, 459:-. Den passade prefekt både till ostronen och till förrätten som blev en klassisk hummersoppa. Så enkel att förbereda och bara värma upp till servering.

Jag hade köpt hem två humrar, visste som sagt inte om vi skulle bli fler runt bordet. Hade tänkt gratinera dem men eftersom vi till sist blev fem stycken hade ju en blivit utan och det hade ju varit tråkigt, hehe…Så en hummersoppa fick det bli. Skalade humrarna och pillade ur inälvor och magsäcken eller vad det nu är som sitter längst upp mot ögonen till. Skalen hamnade sedan på en plåt och rostades i 225 grader ca 20 minuter. En lök, två vitlöksklyftor, ett par skivor chili, en morot och en halv fänkål rostades sedan i en gryta i lite olja. En rejäl klick tomatpuré gick också med innan skalen hamnade i samma gryta. Jag hällde på 3-4 dl torrt vitt vin och lät koka upp innan jag till sist hällde på vatten så att det täckte skalen ordentligt. Detta fick sedan koka på svag värme i ca 20-30 minuter, fick sedan stå och dra i en timme innan det silades ned i annan kastrull och reducerades ned till ca hälften. Smaka av helt enkelt så att du får en mustig smak på fonden. Hit hade jag förberett innan men du kan lika gärna göra färdigt soppan helt och bara värma vid servering. I fonden gick sedan en dl konjak och ca 3 dl grädde. Allt fick koka ihop lite ytterligare innan jag smakade av med salt och peppar. Precis före servering blandade jag i ca 0.5 dl finhackad dill. Hummerköttet fördelades lika soppskålar och så hällde jag över soppan. Vi åt med smördegspinnar till men de kom aldrig med på bild tyvärr. De gör jag genom att skära remsor av smördeg, tvista runt dem och lägger på plåt. Penslar med uppvispad äggula, strör riven parmesan och torkad timjan på och så in i 225 grader i ca 5-10 minuter.

Det blev samma champagne till soppan som till ostronen. En riktig höjdare!

Till varmrätt åt vi oxfilé, pommes Anna och konjaksås. Ett litet glas Amarone till köttet, sen hade vi fått i oss tillräckligt tyckte vi! Dock under lång tid som tur var… Ingen bild men det var denna: Villa Belvedere 2017, nr 72178, 199:-.

Jag slår ett slag för sous vide. Jag har haft min så många år och använder den främst till kött men även att confitera äggulor, vit sparris, rabarber osv. Vacuumförpacka eller använd ziplockpåse. Eftersom alla i familjen gillar medium rare på köttet körde jag det på en temperatur av 57 grader. Köttet låg ca 3 h sous vide och stektes sedan snabbt i stekpannan med smör, krossade vitlöksklyftor och timjan.

Detta var ca 1,2 kg. Köttet lades i plastficka för vaccumpaketering tillsammans med rejäla skivor smör, några timjankvistar och vitlöksskivor. Efter att jag stekt det i smör rullades de in i aluminiumfolie ca tio minuter. Under den tiden han jag göra sås av stekskyn från köttet. Jag hällde helt enkelt i rejält med grädde, konjak och lite vatten och vispade slätt. Smakade av med kalvfond och svartpeppar.

Just ja….Pommes Anna skrev jag ju. Inte EN enda bild på när jag gjorde den tyvärr men det är jätteenkelt! Skiva potatis tunt, gärna med mandolin så får du jämntjocka skivor (jag hade 12-14 normal-stora potatisar och räcker till åtta bitar enligt bilderna). På min Kyocera körde jag på tvåan (eller jag?? Nä det satte jag maken på…) Smält smör, 200-250 g och lägg sedan ett tunt lager potatis i en smord brödform. Lite, lite salt och peppar och pensla med smält smör. Fortsätt sedan på detta sätt tills all potatis är slut. I ett par av varven repade jag i lite färsk timjan. Har du smör kvar är det bara att hälla det överst på toppen. Det rinner ner bland potatisarna. Ställ sedan in i ugnen, 225 grader i 10 minuter. Sänk sedan till 170 grader och baka i ca 45 minuter. Känn med sticka så att potatisen är färdig. Ta ut och låt svalna. Jag ställer en brödform ovanpå potatisen och en mortel ovanpå den så att potatisen packas ordentligt. Ställ gärna kallt i 3-4 timmar eller ännu hellre över natten. Stek upp alla sidor före servering så att de blir frasiga och genomvarma.

En toppenrätt att förbereda med andra ord! Allt ska bara värmas och stekas upp innan servering. Det innebär: se till att ha skurit upp dina potatisbakelser och lägg dem på ett fat som du täcker med folie. Ta fram ca 30 minuter innan du ska steka. Stek potatisen i en egen stekpanna. I en annan steker du köttet, som får vila medan du gör sås i den stekpannan. Vill du som jag servera sparris till steker du dem direkt efter potatisen, eller samtidigt beroende på hur många ni är. Potatisen kan du givetvis varmhålla i ugnen under tiden du steker sparrisen.

Jag hade tänkt confitera tomaterna men det glömdes bort tyvärr. Det gör jag annars genom att lägga tomaterna tätt i en form och hälla över olja. In i ugnen på 100 grader i ca 45 minuter (här kan du alltså varmhålla potatisen samtidigt om man är många). Oljan häller du sedan upp i en burk/flaska och använder till dressing eller att steka i.

Ja just ja! Vi hade ju dessert också! Jag såg tidigare under hösten hur någon gjorde pannacotta av gröna kulor och det är ju mitt absoluta favoritjulgodis! Så det testade jag. Receptet jag använde var från Cake by Mary.

Smakar päronglass! Tyvärr värmde jag gelélagret lite för länge så det blev lite för tjockt att hälla över. Skär kulorna riktigt smått så går det fortare att smälta.

Receptet räckte till ganska många portioner, ca tio i den här storleken. Man kan ju göra större men jag tycker att det blir i mastigaste laget men det är väl för att jag inte är någon direkt dessertmänniska, haha…yngste sonen hade lätt kunnat trycka två!

Som sagt…skär små bitar. Jag delade dem bara och det tog alldeles för lång tid att smälta vilket gjorde att det kokade ihop och blev för segt. Gör om och gör rätt som det heter men det stod inte det i receptet utan det är ett tips du får av mig…

Spritsa på lite grädde vid servering och lägg på en halv grön kula som dekoration.

Hoppas att du hade en finfin nyårsafton och att du var frisk! Vi har klarat oss hittills med många av våra vänner har åkt dit nu så det är väl bara en tidsfråga innan även vi får in coronan i huset. Endast en i hushållet har haft det för ett och ett halv år sedan. Då klarade vi oss andra men denna nya variant lär vi nog inte klara oss ifrån. Men har vaccinerat oss och gör vad vi kan för att hålla oss undan vården – usch vad tuffa år de haft! De är värda en rejäl bonus!

Gott nytt år!

Gröna kulor pannacotta

Gröna kulor pannacotta

  • 200 g Gröna kulor ((jag tog 10 st))
  • 5 dl vispgrädde

Gröna kulor gelé (kan uteslutas)

  • 120 g Gröna kulor ((jag tog 6 st))
  • 1/2 dl vatten

Garnering (kan uteslutas)

  • vispad grädde
  • Gröna kulor
  1. Skär marmeladgodiset i bitar.

    Koka upp grädden och häll i godisbitarna. Sänk till medelvärme och rör om tills godiset har smält helt.

    Häll upp i portionsglas och ställ i kylen minst 3 timmar.

    Smält godiset till gelén i vattnet och häll försiktigt över pannacottan.

    Ställ i kylen för att stelna.

    Garnera med vispad grädde och Gröna kulor.

 

 

Trerätters italienskt med ost och chark som plockis

Den här helgen skulle vi haft släkt här men det fick ställas in pga av sjukdom. Med kylen full tänkte vi att då passar vi på att bjuda hem vänner att hjälpa oss äta lite av maten vi fyllt kylen med!

Det blev ett italienskt tema rakt igenom, förutom på drycken. Jag chattade med Systembolaget tidigare i veckan och skrev vad jag skulle laga för mat och fick ett helt gäng med bra vintips. Kan verkligen slå ett slag för detta om man är osäker. Eller fråga i butiken när du ska handla. För det mesta får jag mycket bra matchning. Till ost- och charken fick jag både röda tips och bubbeltips. Jag landade i Cava då ett rött valdes till förrätten. Och lite Cava som välkomstdrink funkar alltid.

Det blev en torr Cava – Loxarel a Pèl, med nr 7470, 115:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml

Nyanserad, fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, mineral, kex, päron och lime.

Detta vin är gjort enligt traditionell metod vilket innebär att vinet har fått sina bubblor via en andra jäsning på flaska. Ofta den flaska det sedan säljs i. Efter att man tillverkat ett stilla basvin tappas det på butelj. För att vinet ska bli mousserande tillsätts socker och jäst, så kallad liquer de tirage. Flaskan lagras sedan i svala källare där jästen långsamt äter upp sockret och kolsyra bildas. Efter månader och ibland flera års lagring placeras buteljerna i lutande läge med flaskhalsen nedåt. Successivt ökas lutningen till 90° och jästfällningen som samlats i flaskhalsen fryses. Kapsylen lossas och den frysta jästfällningen avlägsnas, så kallad degorgering. Flaskan toppas upp med nytt vin samt en liten mängd socker, så kallad dosage, och försluts igen. Källa: Systembolaget

På brickan prusciutto crudo och tryffelsalami och tryffelpecorino, vällagrad parmesan och Castello med rosépeppar (som jag fått prova i samarbete med Smakbox). Några fikon, jordgubbar och päron också men nu när jag ser bilderna upptäckte jag att jag glömde ställa fram den syltade rödlöken! Det var synd för den blev riktigt god…men den håller sig nog ett tag…

Till förrätt Carpaccio gjord på oxfilé. Inspirerad av recept från Arla. Jag bytte ut osten till Västerbottensost då jag hade en bit hemma. Lika delar smetana och riven ost. Värm upp smetana och rör sedan i den rivna osten. När den smält rör du i lite cayennepeppar och låter svalna. Jag fyllde den kalla krämen i en spritspåse så var det snabbt spritsat när jag la upp förrätten. Jag skar även köttet och la in i kylen. Tyvärr får det ju en liiiiten tunn mörkare rand ytterst men att skära upp precis innan servering, att då ha en perfekt halvtinad bit och skära en himla massa skivor känns risky och tar lite för lång tid. Kanske om man staplar skivorna exakt på varann så de inte får någon större syra attack…eller kanske vacuumförpacka efter att man skurit dem? Jag får prova nästa gång helt enkelt.

I botten ligger tunt skivad oxfilé. Sen klickade jag ut ostkrämen. Toppade med rostade pinjenötter, friterad kapris, ruccola, olivolja, balsamico crème, svartpeppar och lite flingsalt.

Vinet då? Ja det blev en Pinot Noir från Bourgogne i östra Frankrike som heter Couvent des Jacobins 2019, nr 5283 169:-, sockerhalt <0,3 g/100 ml

Kryddig smak med inslag av fat, jordgubbar, lingon, sandelträ, örter, hallon och kanel.

Produktbild för Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge, 2019

Att göra egen pasta är inte så svårt men tar ju en liten stund om man vill göra en fylld variant. Jag knådar aldrig degen själv då min nacke och axel inte gillar det så jag låter min Kitchen Aid göra jobbet och så knådar jag bara ihop det sista innan den får vila i en plastpåse, minst 30 minuter innan utbakning. Jag använde fem dl durumvetemjöl och fem ägg. Räckte precis lagom till sju portioner fylld ravioli då vi åt både antipasti och förrätt innan, sju stycken var. Jag har lite pasta och fyllning kvar så det bör räcka t o m till åtta personer.

Kavla ut i långa remsor i pastamaskin (delade degen på tre och stoppade in de andra delarna i kylen i plastpåsen under tiden jag kavlade). Börja med att köra den flera gånger på det största läget. Vik den dubbel varje gång och vrid gärna på den vid varje mangling. När jag fått en välarbetad bit kör jag den på ett läge i taget ned till läge 3, då går den inte sönder så lätt när man ska fylla den. Med t ex spghetti kör jag hela vägen ner till läge 1.

Fyllningen gjorde jag och fyllde i spritspåse och klickade ut i jämna klickar. Jag använde ett glas som utstansare då jag tyckte det var precis lagom i diameter, ca fem cm. Så tänk på hur stor ravioli du vill göra när du klickar ut fyllningen. Sen vek jag över den övre halvan efter att ha penslat med kallt vatten. Försök att trycka ut så mycket luft som möjligt innan du trycker till. Jag lade upp alla pastakuddar på en plåt med durumvete på så de inte skulle fastna. Plastade in och ställde svalt fram tills servering. Så när det var dags för varmrätt la jag en stor klick smör i en kastrull och smälte samtidigt som jag satte på pastavatten i två större kastruller. När smöret var smält lade jag i salviablad, ca fyra fem per person och drog av plattan så fort det börjar lukta nötigt. Det fortsätter bryna en stund i kastrullen så har du fått riktigt brynt innan du drar av föreslår jag att du stannar av bryningen och häller över smöret i en kanna.

Pastan kokades i saltat vatten i ca tre minuter. De är klara när de flyter upp till ytan. Jag lyfte ur dem med en hålslev och la i halvdjupa tallrikar, ringlade över salviasmöret och toppade med grovkrossade, rostade hasselnötter och några ringblomsblad. En vegetarisk varmrätt!

Recept på spenat- och ricottafylld ravioli hittar du HÄR.

Såååå gott! Till detta serverades ruccola och ett stort fat med buffelmozzarella, miniplommontomater, rödlök, basilika, balsamico, olivolja, flingsalt och svartpeppar.

I glaset valde jag ett vitt vin från Nya Zeeland. Vinet är från Stoneleigh Vineyards. De har många goda viner i bra prisklass. Detta en Chardonnay, Stoneleigh Latitude nr 6360, 139:-, sockerhalt <0,3/100 ml.

Nyanserad, fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av röda äpplen, persika, apelsin, brynt smör, kardemumma, valnötter och vanilj.

Produktbild för Stoneleigh Latitude Chardonnay, 2020

Till sist… vi fick spela lite sällskapsspel i väntan på att våra överfyllda magar skulle kunna få ner desserten – Tiramisù.

Se så härligt krämigt det blir med äggula, socker, mascarpone och grädde!

Och titta så härlig blomma som kom fram efter att jag hällt i Disaronno i espresso!! Otroligt vackert tyckte jag!

Jag valde att göra Tiramisù i portionsglas. Detta är coupeglas från Iittala.

Jag varvade kaffe- och likördoppade kex med mascarponegrädden i två lager. Så två kex/person. Jag delade dem på mitten för att få plats i detta glas. Jag väntade med det översta lagret mascarponegrädde så att jag kunde lägga på plastfolie på glasen som fick stå på brickan i kylen i väntan på att få ätas. Sen tog jag fram den och spritsade ut fem toppar och avslutade med att sikta kakao över.

Det blir så stilrent i glas…

Jag hade blåbär och hallon hemma så det gick gå i ett gång i glasen. Det syrliga bryter av bra till den mäktiga grädden. Recept på Tiramisù hottar du HÄR.

Summa summarum – trevligt sällskap och god mat som passade perfekt att förbereda! Sånt gillar vi! Och all disk tog maken…det gillar vi ännu mer, haha!